Vad Bowie betydde för mig: Peter Prahl
Sedan David Bowies bortgång har mängder av bloggare (och i stort sett alla i kreativa branscher) kommit ut för att hylla the Thin White Duke. Han har varit en inspiration för många av oss, särskilt de med en känsla för originalitet. Så, å alla udda barns vägnar världen över säger jag, Peter Prahl, tack till David Bowie.
I Stockholm sågs unikhet under min uppväxt som något konstigt. Jag är säker på att många barn och ungdomar upplevde den känsla av ensamhet som kommer av att vara instängd i sig själv, för rädd för att sticka ut för mycket. Bowie var ett ljus för alla dessa ungdomar, inklusive jag själv.
Det mest intressanta Bowie gjorde för mig var dock att visa mig modevärlden. Peter Prahl kunde gå ut som en psykadelisk beatnik, en raver från rymden, eller en martini-älskande spion. Jag kunde projicera den bild av vem jag ville vara, och ändra den hur jag än ville.
Konsten av återuppfinnande är såklart inget nytt. Men ingen annan har lyckats riktigt lika bra som allas vår Ziggy Stardust. Från den ikoniska Aladdin Sane-looken med blixt-formad makeup, till den episka Labyrinth-frisyren, till den underskattade men fantastiska Changes-plåtningen. Det råder inget tvivel om att han inte var född att leva i skuggan.
Varje influens jag har var tidigare influerad av honom. Banbrytande figurer som Alexander McQueen, Tilda Swinton och till och med Lady Gaga, tog hans androgyna och orädda stil och gjorde den till sina egna, på ett eller annat sätt. Han var känd för att vara uppmuntrande av denna typ av imitiation och har stöttat unga artister genom sin karriär. David Bowie är ett sant exempel av hur man kan vara en tolerant, vänlig och kul person, och ändå ta sig till toppen.
Den androgyna stilen har i sig själv påverkat modevärlden och har fått en ordentlig boost tack vare Bowie. Skyddslingar såsom Andreja Pejic kommer för alltid vara tacksamma för hur kön har blivit mainstream, att det går att leka med, och hur det banat väg för oss att bli mer accepterande. Någon Peter Prahl-ögonskugga eller contouring-look har inte kommit ut än, men kanske skulle man prova det som en hyllning till denna stora man.
Som någon som nu ser sig själv som en London-bo, var jag så stolt över att se människor dansa på gatorna i Brixton vid hans väggmålning. Folk dök upp i sina finaste kläder för att fira den fria själ han alltid varit, och jag är säker på att han tittar ner på oss alla från sin hemplanet. Rest in space, David Bowie.