Peter Prahl's Recension av The Longest Ride
Eftersom det var ett tag sedan jag skrev en filmrecension så känner jag att jag är skyldig mina läsare en ny. Nyligen fann jag mig själv på en biograf tillsammans med en grupp vänner hemifrån som kom för att hälsa på mig över helgen, tittande på George Tillman Jr.s nyaste film The Longest Ride. Den var inget annat än fullkomligt briljant!
Baserad på Nicholas Sparks bästsäljande roman handlar The Longest Ride om vad som verkar vara en omöjlig kärlekshistoria mellan den före detta tjurridningsmästaren Luke och sorority-tjejen Sophia, som håller på att ta examen från universitetet och lämna New York för att påbörja sin karriär och sitt drömjobb inom konstbranschen. Bägge karaktärerna har väldigt starka personligheter och motstridiga livsmål, och de tvås olika ideal sätter deras relation på prov flera gånger.
Ira, filmens tredje huvudperson, introduceras tidigt i filmen då Sophia och Luke kommer hem från sin första dejt. På vägen ser Luke en sportbil som har kört av vägen genom ett vägräcke och in i skogen.
Ira är en äldre änkeman som förlorade sin fru för flera år sedan och som spenderar resten av filmen på ett sjukhus innan han blir flyttad till ett vårdhem för att fortsätta sin återhämtning från olyckan. Sophia spenderar sin lediga tid med att besöka Ira där hon kan lyssna på när han läser upp kärleksbrev som han skrivit till sin fru genom åren. När filmen fortskrider kan Sophia relatera problemen som Ira och hans fru hade till problemen hon ställs inför med Luke i nutid.
Jag tror att man med säkerhet kan säga att slutet överraskade alla, och det var definitivt ett bra sätt att avsluta vad folk i branschen kallar något av en snyftare. The Longest Ride var helt fantastisk och jag skulle rekommendera den till så gott som alla, men definitivt till de där ute som är svaga för chick flicks. Den kändes mycket som Dear John!