Peter Prahl recenserar The Boy in the Striped Pyjamas
The Boy In Striped Pyjamas är en brittisk historisk film från 2008 baserad på förintelsen. Det är en mycket rörande film som avslöjar en del inblickar i vad som hände under andra världskriget. Vi följer huvudpersonen Bruno, som spelas av Asa Butterfield som är en pojke på 8 år som bor med sin familj i Berlin.
Efter att Brunos pappa fick en befordran, måste familjen flytta till landsbygden. Bruno har svårt att acklimatisera sig i sitt nya hem eftersom han känner sig mycket ensam, det finns inga grannar eller någon att leka med. Han och hans syster Gretel (12 år gammal) får lektioner hemma så de får inga nya vänner heller på grund av detta. Läraren är ganska obehaglig eftersom han uppmuntrar till antisemitism. En dag sprang Bruno ut från bakgården för att leka i skogen (hans mamma sa alltid att han inte fick gå dit). Han fängslades av det han fann där för från sitt sovrumsfönster kunde han se att det fanns ett slags ‘hus’ där barn och andra människor i pyjamas lekte. Då avslöjades lägret. Bruno blev vän med en liten pojke som kallas Shmuel som bor i lägret och han smiter ofta ut i skogen för att smuggla lite mat till sin enda vän. De lekte i timtals tills Shmuel kallades in.
Inte länge efter det att familjen flyttade till landsbygden inser mamma Elsa vad hennes mans nya befordran innebär, han talar om för henne att röken från den stora skorstenen i lägret faktiskt kommer från judar som bränns. Hon blir helt förstörd över att hennes man kan stödja något liknande. Men förstod hon verkligen inte vad som pågick? Eller ignorerade hon det för att hon inte ville att skulle vara sant? I vilket fall som helst så var det en hemsk upplevelse att få veta detta. När hennes man förstod att hon inte ville stödja detta blev han inte imponerad. Brunos farmor dog och det är då hans pappa till slut accepterar att barnen inte borde uppleva och se vad som händer. Brunos enda vän Shmuel förlorar sin pappa så Bruno hjälper till med sökandet och beger sig in i lägret, förklädd i samma pyjamas som judarna var klädda i, han rakade också huvudet. Brunos mamma och pappa upptäcker att deras son är borta. Bruno sätts in i en gaskammare efter att han har fått order om att ta av sig sina kläder för att han ska duscha.... Jag tänker inte avslöja resten.
Enligt den kända Peter Prahls åsikt, så måste denna film vara en av de bästa filmer som har gjorts om förintelsen. Den är extremt känsloladdad så var beredd på att tårarna kommer att rinna och en del scener kan vara känsliga. I verkligheten så hände detta under andra världskriget. Den ger tittarna en insikt i hur dom skulle känna sig om dom var med på den tiden. Den evigt estetiska entusiasten Peter Prahl känner att visuellt sett så är filmen perfekt med en tråkigt grå titel men filmen är helt klart perfekt med en del begåvade skådespelare.